MR-undersökning vid misstanke om prostatacancer
Om din urolog bedömer att det finns välgrundad misstanke om cancer i prostatan kan du bli remitterad för en magnetkameraundersökning (MR) av prostatan. På MR kan man se om det finns områden som ser misstänkta ut och var i prostatan förändringarna finns. Om MR visar att det kan röra sig om cancerartade förändringar beslutar man oftast om att göra ett vävnadsprov från prostatan, en biopsi. I vissa fall kan man göra en biopsi även utan att man gått igenom MR.
Hur görs prostatabiopsier?
Provet tas genom att en ihålig tunn nål stickes in i prostatan. I nålen fastnar prostatavävnad, som skickas för granskning under mikroskop.
Biopsin görs både för att fastställa om det rör sig om cancer, och för att i så fall förstå vilket som är det bästa sättet att hantera cancern. Milda former behöver ofta inte behandlas, utan övervakas i stället så att de inte börjar utvecklas i en snabbare takt.
Tidigare var det vanligaste att man gjorde så kallade systematiska biopsier, där man med ledning av ultraljud tog ett antal spridda biopsier, oftast 12, i avsikt att få prover från hela prostatakörteln. Man hoppades då vara ganska säker på att man skulle få med sig cancerceller om det fanns några.
Fusionsbiopsi
Numera går man alltmer över till att använda informationen från MR-undersökningen om var de misstänkta områdena finns för att rikta provtagningen dit. På så sätt kan färre stick göras, samtidigt som träffsäkerheten ökar och risken att missa en cancer som faktiskt finns där minimeras.
På Urogyn använder vi den senaste tekniken för så kallade fusionsbiopsier där den 3-dimensionella MR-bilden i ultraljudsapparaten sätts ihop med den 3D-ultraljudsbild som läkaren ser vid biopsin för att med millimeterprecision styra provtagningen till det eller de områden som misstänks.
Infektionsrisk vid provtagning via ändtarmen
I Sverige har vi tidigare tagit nästan alla biopsier transrektalt. På ultraljudssonden som förs in i ändtarmen sitter en nålguide, och nålen trycks inifrån tarmen genom tarmväggen och in i prostatan. En svensk studie från 2014 visar att omkring 6% av dem som genomgått transrektal prostatabiopsi i Sverige får infektioner i prostatan eller urinvägar, och att en sjättedel av dessa måste vårdas på sjukhus, ofta med sepsis (”blodförgiftning”).
Själva infektionen beror på att tarmbakterier följer med nålen in i prostatan, och även om man brukar ge förebyggande antibiotika inför undersökningen, är risken alltså stor att bakterierna börjar föröka sig inne i prostatan och ställer till skada.